Med EU:s nya hållbarhetsdirektiv (2022/2464) kommer över 4000 svenska företag att behöva rapportera om sitt hållbarhetsarbete enligt de nya reglerna för att ”skydda allmänhetens hälsa och välbefinnande från miljörelaterade risker och effekter.”

Direktivet är tillsatt för att öka transparensen för investerare, företag och kunder.

Hållbarhetsredovisningen måste revideras av en ackrediterad revisor. Tidigare har företagen själva skött eventuell rapportering utan krav om godkännande från 3:e part. Hållbarhetsarbetet har ibland varit svårt att förstå, verifiera och i vissa fall inte alls varit en implementerad del i den operativa verksamheten.

Hållbara hemsidor och hållbarhetspolicies har ploppat upp som svampar ur jorden. Green washing har i vissa fall blivit Green bathing.

Den enda reella omställningen är när man tar något man tidigare använt och antingen slutar använda det helt, eller byter ut mot något som har ett lägre klimatavtryck. 

EU:s målsättning är att skapa en hållbar ekonomi, begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 °C i linje med Parisavtalet och bli klimatneutrala år 2050 (Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1119 (4))

En viktig del är därför att  styra kapital, konsumenter och leverantörer till företag som arbetar aktivt med hållbarhetsfrågor. Inkludering och ett holistiskt tankesätt är delar av målsättningen tillsammans med hur företaget arbetar aktivt med att minska sitt klimatavtryck.

Att rapporteringen även kommer att öka förståelsen för hållbarhet internt inom företagen beskrivs som en av fördelarna med kravet om en reglerad rapportering.

”Omorientera kapitalflöden mot hållbara investeringar för att uppnå en hållbar tillväxt för alla, hantera finansiella risker som följer av klimatförändringar, utarmning av naturresurser, miljöförstöring och sociala frågor samt främja öppenhet och långsiktighet i finansiell och ekonomisk verksamhet. Att vissa kategorier av företag lämnar relevant, jämförbar och tillförlitlig hållbarhetsinformation är en förutsättning för att uppnå dessa mål.”  Ur CSRD Direktivet

Att direktivet omfattar hela värdekedjan gör att långt fler än 4000 företag påverkas av det nya direktivet. Företag med deklarationsplikt kommer i sin tur att undersöka och få rapporter från sina underleverantörer vilket leder till en hävstångseffekt.

”Sätta stopp för den huvudsakliga faktiska och potentiella negativa inverkan av sin verksamhet och identifiera hur företagen hanterar dessa negativa konsekvenser. Inverkan i samband med ett företags verksamhet omfattar inverkan som direkt orsakas av företaget, inverkan som företaget bidrar till och inverkan som på annat sätt är kopplad till företagets värdekedja. Förfarandet för tillbörlig aktsamhet gäller företagets hela värdekedja, inklusive dess egen verksamhet, produkter och tjänster, affärsförbindelser och distributionskedjor. I linje med FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter ska en faktisk eller potentiell negativ inverkan anses vara väsentlig om den kan anses vara någon av de som har störst inverkan i samband med företagets verksamhet på grundval av följande: Hur allvarlig inverkan på människor eller miljö är; antalet individer som påverkas eller kan påverkas, eller omfattningen av miljöskadorna; hur lätt skadan kan avhjälpas, genom att miljön eller de drabbade människorna återställs till deras scope 1-utsläpp, scope 2-utsläpp och, i förekommande fall, scope 3-utsläpp.” Ur CSRD Direktivet

Slutsatsen blir att det blir för dyrt att inte vara hållbar. Tidigare har diskussionen varit vad får det kosta att bli hållbar. Med de nya reglerna är frågan vem har råd att inte vara hållbar?